Språkutveckling

Varje barnblogg är av naturen bara intressant för en mycket liten grupp människor. Inte så konstigt egentligen, när innehållet i stort sett handlar om vad en liten underutvecklad (icke skrivkunnig!) individ gjort på senare tid. Att det ändå skrivs så många barnbloggar beror inte på något annat än samma absoluta betingning som får oss att föröka oss överhuvudtaget. Den totala och huvudlösa fascination som tar över varje ammande (och inte ammande) morsas (eller annan primärförälder. Fan vad jobbigt det är att vara PK) hjärna är ju helt enkelt grunden för vår arts överlevnad.

Med denna jag-skyller-på-årmiljoner-av-genetisk-predeterminering-brasklapp kan jag komma till saken. Min blogg har bytt skepnad, och erkänner nu att den är och alltid ar varit en barnblogg. Och dagens inlägg är precis så nischat i sin relevans för världen som man kan vänta sig.

Eldmannen tränar på att prata. Mycket. Faktum är att det verkar vara vad han gillar bäst. Det, och att stirra på bokhyllan. Sitta i babysitter och leka med leksaker ger han inte mycket för, och babygymet var nog mer en investering i jag-måste-stimulera-mitt-barn-ångest än det var uppskattat av sonen.

Men snacket ger resultat!
I augusti när vi just kommit till kroatien, bestod hans vokabulär av:
"aooooouuuuuuuuu aoooooooooo aaaaaaaaa" och liknande varianter.

En månad senare, när vi just kommit hem, hade den utökats med
"bbbbbbffffppplll" (ofta följt av en hel del salivbubblor). Detta är fortfarande ett av hans favoritljud, lätt följt av det halvnya: "buääääääääää näääääääää"

Ett gurglande "grrrrrgggggl" har också sökt sig fram på senare tid. Jag försöker naturligtvis stävja alla tendenser till skånska skorrningar! Därför avbryter jag oftast sådana försök med ett bestämt och ordentligt rullande RRRRRRRRR.

...och äntligen får jag berätta om de MYCKET LOVANDE ljuden min begåvade son lagt sig till med på sistone: "maooooommmmmmm"! Och idag kom för absolut första gången ett lyckligt "PAPP!" :)


Innan jag skryter för mycket får jag erkänna att det iag verkade som att han försökte få ur sig fler "maaaaa"-ljud, men det blev mest den tidigare beskrivna "bbbbbffffpplll" med en massa spottbubblor som resultat, om än uttalade med en obeskrivligt vis blick.

Ja Eldmannen är såklart den underbarastesmartasteklokaste lilla bebis som någonsin existerat. Skönt att han är det nu, när man inte kan ge honom ett eget rum i källaren (vilket är min plan för den tid då han övergår till ärdetdärverkligenminavkomma-fasen om sisådär 15 år eller så).