Inredningsporr

Hamnar ofta på www.feber.se när jag slösurfar, en outsinlig källa till prylinformation. Feberhänget innebär att jag lägger allt mellan två minuter och en timme på att knarka inredningsprylar och/eller kläder. Särskilt inredningsprylar kan kännas lite mysigt och spännande nu när mörkret är kompakt utanför fönstret redan klockan 15, och en enda liten lampa kan göra underverk för själen.

Men oavsett om det blir ett fem eller sextiominuterspass, infinner sig alltid en lätt äckelkänsla rätt snart. Alla dessa superdesignade hem och människor, alla små söta saker som ser fina ut på bild i sin ensamhet men mest bidrar till ett hem ännu mera överfullt av onödiga prylar...

Och tanken slår mig: Det finns rätt många paralleller mellan inredningsporr och vanlig porr.
Kassa produktionsvillkor där människor far illa
Den är onödig
Tar tid från de relationer man egentligen mår bra av
Handlar ofta om att man fokuserar på fel saker, i tron att det ska göra en lycklig.

Men så finns det folk som gör tvärtom. Satsar på att LEVA, lära sig saker, och ta hand om det som räknas mest. Min vän Jonas är en sådan person. Här kan du läsa hans blogg om frivillig enkelhet.

Jag gillar höst

Jag gillar verkligen vår gård. Trots att den är ett kaos. Trots att alla växterna har dött. Trots att den är vår egen lilla gated community.

Eller kanske just därför.

Och färgerna som spelar utanför mitt fönster varje morgon.

Har just (många år försent, I know) sett dokumentärfilmen "Prostitution bakom slöjan". Det tar så hårt, när man ser kvinnor så uppenbart från sin egen tid vara helt utan rättigheter. Handelsvaror, utan möjlighet att själva styra sina liv. Det gör ont, helt enkelt. Hur fungerar vi människor egentligen, när vi så enkelt sätter pris på varandra?

På sätt och vis är jag glad att jag fått en pojke. Det verkar enklare att uppfostra någon till att vara omtänksam och jämställd, än att lära någon att aldrig bli ett offer. I Sverige är det senare åtminstone möjligt. Så inte i Iran.