Men häromdagen sa hon något intressant, nämligen att LAS-lagarna leder till "inlåsningseffekter" i form av människor som inte vågar byta jobb trots att de vill, av rädsla för att hamna längst ner i LAS-kön.
Det är såklart mycket möjligt att hon har rätt, jag har faktiskt ingen aning. Det enda som slog mig är att jag - med arbetarbakgrund - känner många personer som jag antar ligger inom den kategori som förmodas lida av dessa inlåsningseffekter. Och visst finns det sådana som borde söka jobb men som inte gör det, som borde BYTA jobb men inte gör det.. En del av dem verkar nästan hellre må dåligt på jobbet ett helt yrkesverksamt liv, än att ta chansen att testa något annat. Knepigt nog har jag bara aldrig någonsin hört LAS nämnas som en anledning. Det jag har sett är däremot
- Bristande initiativförmåga, helt enkelt. Ett livs ovana att ta kommando över sitt eget liv, kan såklart resultera i att man inte tar steget
- Lågt självförtroende. Tanken att någon annan faktiskt skulle vilja ha en, eller att man skulle klara av ett annat jobb än det man har, kan vara nästan otänkbar för många.
- Allmän hopplöshet. Att byta jobb ses inte som någon möjlig väg till något bättre. "Det är lika illa överallt" kan vara en inställning som får många att inte ens försöka byta bana
...eller kort sagt, allt det Ronny Eriksson menar när han säger
"Det är aldrig försent att ge upp"
Hur det än är, har jag inte sett särskilt mycket av just sådana skador av LAS, och det sa jag också. Men det som verkligen slog mig var att jag faktiskt har sett inlåsningseffekter, men av ett helt annat slag, nämligen
HÖG LÖN och FINA TITLAR
Jag har, på bara drygt 10 års arbetslivserfarenhet, faktiskt vid flera tillfällen sett personer sitta kvar på jobb de inte trivs med, som de ibland är ganska dåligt lämpade för, och på positioner där de i värsta fall gör mer skada än nytta. Och ändå stannar de kvar!! De absolut vanligaste anledningarna till detta ärinte att sådana personer inte SER sin egen olämplighet, inte heller att de inte KÄNNER att de hellre skulle vilja göra något annat, utan helt enkelt att ett byte sannolikt skulle innebära lägre lön och en mindre prestigefylld titel. Särskilt det senare har dessutom ofta en direkt koppling till hur utsatt man är i de sammanhang där LAS brukar kunna bli aktuellt...
Så min fråga till konsulten med Svenskt Näringsliv-bakgrund var helt enkelt: Vad tänker man göra åt DET problemet, som i mina ögon skadar projekt, organisationer och hindrar mer kompetentapersoners utveckling varje dag?
PS. Ett par veckor efter att jag skrev detta, pratade jag med en professor om saken. Han höll skrattande med. "Visst är det knäppt" sa han. "Jag är en av de du pratar om! Skulle egentligen hellre göra något annat nu, och VET att andra skulle göra ett jättebrajobb om de fick chansen att ta mitt! Men tyvärr skulle det innebära så tråkiga ekonoiska konsekvenser för mig att kliva av nu, inte minst skulle min pension bli direkt lidande.. så jag sitter helt enkelt kvar de år jag har kvar till min pension." (Fritt återgivet av mig från mitt minne)
