Äntligen tillbaka

...inte hemma, för så långt har vi inte kommit ännu, men nu får
eldmannen bo med oss i vårt rum igen. Det är ljuvligt att kunna lukta
på honom närsomhelst.

Imorgon flyttar vi tillbaka till MAS, och där blir vi nog kvar en
vecka ungefär.

Medicin numera: morfin och alvedon, men inga slangar kvar!

1998, arvikafestival...

2008 lunds universitetssjukhus.

Livet på landet

Vi har fått flera fina buketter under veckan, men den här tog
faktiskt priset :) eldmannens farbror och faster hade plockat dem
hemma i rabatten. Buketten åtföljdes av två stora lådor
hemmaplockade jordgubbar, några flaskor hemmagjort öl och en hel
årgång populär historia.

Sacrococcygealt teratom-fakta

> Tidigare (jaja, mycket tidigare) trodde man att SCT var resultat av
> att mamman haft sex med djävulen..
>
> Egentligen är det helt enkelt tumörer, som ibland (tror jag, något
> oklart) handlar om "tillbakabildade tvillingar". Några celler går fn
> att och börjar bygga saker de inte ska, exempelvis extra hår, brosk
> och tänder på helt fel ställen. Ofta just i rumpan, eftersom de
> celler som flippar ut ofta utgår från svanskotan.
>
> Eldmannens knöl är ganska liten på utsidan, även om ett
> amatörmässigt mammaöga tyckte att den var enorm... Men nyligen
> opererades här en bebis där tumören var större än barnet.
>
> Det som var otur för eldmannen (utöver att vara den på ca 120.000
> pojkar som föds med en sån tumör) var att den också var ganska
> stor på insidan av hans lilla kropp. Det har gjort allting mer kompl
> icerat och farligare.

Så nu knarkar jag medicinska artiklar på jakt efter
överlevnadsstatistik :/ 10% av de med eldmannens typ av tumör har den
elakartade formen. Hur många av dem som sen klarar sig går inte att
utläsa, men jag har fått intrycket att det är en cancerform de ofta
klarar av. Men jag vill vill vill inte att han ska behöva gå igenom
det också!!!!!

En tumör och en svanskota fattigare

Han lever.
Hela tumören är borta säger kirurgen, som förhoppningsvis är lika
bra på att bedöma sånt som han är på att hantera livrädda
föräldrar.

Om ca 10 dagar vet vi hur allting slutar hoppas jag. Då får vi veta
om tumören var malign eller inte, och då kanske eldmannen är så
frisk att vi får åka hem.

Vågar vi tro på det? Jag måste.

...sitter i ett amningsrum och skriver detta. Hör barnskrik,
förmodligen från någon av de små som behandlas för gulsot. Jag
längtar verkligen efter illvrål från eldmannen.
>

Eldmannens tredje skinka

Det som startade mardrömmen kallas sacrococcygealt teratom, och ser ut
såhär på vår lilleman:

Zonk-slapp-master eldmannen

Jag har alltid tyckt att det är synd att vi ofta tappar bort
förmågan att vara såhär avslappnade när vi växer upp och fastnar
i våra egna huvuden. Tror att jag ska utnyttja chansen att lära mig
av zonk-slapp-master eldmannen framöver :)

Lyckliga syskon

Hon fick precis det hon beställde :) nu är hon världens bästa
storasyster.

Ett dygn senare

Ultraljudskräckis

Lite läskig ser han ut, eller hur?
Tror att det har att göra med att ultraljudet gör knepiga saker som att
- visa armen i GENOMSKÄRNING
- blanda ögonhålor (skelett-känsla) med hudliknande mjukdelar på kinder och sånt
- visa en avkapad näsa
...och annat.

Storasyster är härdad, och tur är väl det. Men själv tycker jag verkligen att denna ultraljudsbild är lite scary.

Fast porrbilden här nere är väl najs? :)

40+1

Sällan har jag varit så glad över en dag på kontoret.
Även om jag försökt ge Eldmannen order om att han är välkommen mellan 17e och 21:a, så har jag inte vågat ta för givet att jag skulle få de här dagarna på kontoret. Och det känns toppen. Kunde vara med på konferensen, ta hand om utlandsgäster under helgen, vila hela söndagen (pyssla trädgård, sova, läsa) och nu idag jobba ikapp lite gaaaaaaaaaamla administrativa dåliga samveten.

Med ytterligare en dag tror jag till och med att jag ligger på topp :D

Så. Perfekt vore att han kommer på torsdag. Enda nackdelen blir att M då förlorar bettingen. Han har satsat på 17e, och jag vet inte hur de andra satsat, men många på kontoret har diverse bud....

Men längre än så får det inte dröja. Jag har redan börjat vänta på tecken mest hela dagarna. Dator och jobb är nästan det enda som får mig att fundera på annat. KAN iofs ha att göra med de ständiga sammandragningarna som gör det lite svårt att äta, sitta och andas ordentligt...

Prioriteringar?!

6 dagar kvar och som vanligt fullt ös på jobbet. Varför? Därför att det är kul! ...och därför att jag orkar, såklart. Och så lite last-minute-deadline-hets. Konferensen startar ju om tre dagar! Mycket ska göras. Ny inUse-sajt lanseras, roll-ups till monter produceras, case-book tryckas... Det är inte jag som fixar sakerna, andra duktiga (och i dagsläget definitivt mer pålitliga) medarbetare sliter och drar, men jag kan som vanligt inte låta bli att lägga mig i. Så blir det som det blir. Och allt känns toppen. Eldmannen är välkommen när som helst, men han får gärna vänta en vecka till :)