Har just (många år försent, I know) sett dokumentärfilmen "Prostitution bakom slöjan". Det tar så hårt, när man ser kvinnor så uppenbart från sin egen tid vara helt utan rättigheter. Handelsvaror, utan möjlighet att själva styra sina liv. Det gör ont, helt enkelt. Hur fungerar vi människor egentligen, när vi så enkelt sätter pris på varandra?

På sätt och vis är jag glad att jag fått en pojke. Det verkar enklare att uppfostra någon till att vara omtänksam och jämställd, än att lära någon att aldrig bli ett offer. I Sverige är det senare åtminstone möjligt. Så inte i Iran.