Var hos barnmorskan imorse. Hon sa att Eldmannen nu räknas som fullgången, så "nu kan han komma närsomhelst. .....eller om 7 veckor!" Yep, jag vet. Fixerat sig har han utan trams, schysst kille. Sover på nätterna och större delen av dagarna gör han också, även om han håller mig sällskap ibland med lite sparkar när jag känner mig ensam.
Hur som helst. Klar eller inte; jag hoppas på åtminstone 6 veckors tillväxt till. Annars hinner jag inte jobba klart, bädda nån barnsäng eller fixa något hemma. De närmaste två veckorna har jag inte ens tid att vara gravid, än mindre sambo, bonusmamma eller något annat utöver jobb.
Mitt i alltihop känner jag mig lite som Stålkvinnan :) Järnvärden i topp (UTAN tabletter på flera veckor!), ingen foglossning, inga krämpor... Det värsta under de senaste 8 månaderna har hittills varit allergi och utflippad körtel, ingetdera går att skylla på graviditet. Eftersom jag inte har gjort några avslappningsövningar, inte funderat särskilt mycket på bebisvård eller något annat, försöker jag njuta av känslan att "min kropp är min vän, detta fixar sig!". Konstig tanke för någon som aldrig varit särskilt fysisk, men det känns faktiskt rätt just nu. De närmaste 2 månaderna kommer att handla rätt mycket om kroppen, såpass mycket har jag förstått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar