Bajstemat

Jag har förstått att ingående diskussioner om bajs ingår i varje riktig föräldraledighet, och jag inser att jag ligger efter på den fronten. I mina strävanden att bli en Riktig Mamma inser jag alltså att jag måste komma ikapp, och inleder därför med några spaningar på temat avföring:

Jag TÄNKER mycket på bajs dessa dagar. Hur bajs kan se ut, bristen på korrelation mellan konsistens och den synbara svårigheten att faktiskt pressa ut det, relationen mellan bajsets färg/konsistens/sjukdomstillstånd, normalitet i relation till andra tarmkanaler än just Aidens, de för mig obegripliga tidsmässiga faktorer som verkar styra bajs (men INTE matintag?!).... Ämnena är många, och hittills har jag inte haft någon att ventilera alla dessa tankar med förutom M. Tyvärr gör han precis samma erfarenheter som mig i ämnet, så vi har inte så mycket utbyte av att vädra dessa med varandra. Jag låter alltså bloggen ta emot ehh... skitsnacket. :)

Bajsets betydelse helt klart är den sak jag hade underskattat mest i mina tankar om bebisliv. Underskattat på många olika fronter, exempelvis:
o Hur mycket elände som kan ställas till av bajs, och av BRISTEN på bajs. Det finns ingen ände (!) på det lidande som orsakas av frätande-bubblande-bajs, bajs-som-inte-vill-komma-ut, bajs-som-kommer-ut-och-blöter-ner-blöjan-så-att-allt-känns-äckligt, bajs-som-är-en-fysisk-upplevelse-hallucination (dvs egentligen bara luft) och bajs-som-kommer-ut-vid-fel-tillfällen.
o Vilka oändliga FLODER bajs man ställs inför som nybligen bebisförälder. Skiten formligen väller fram alla tider på dygnet, vid alla kropps-ställningar och i en aldrig sinande frampruttad, framstånkad, utskjuten gulgrön ström.

Bajs är ofta centralt i de underhållande bebis-stories man utbyter med varandra. Kanske en av anledningarna till att bajs ligger på solklar topp-3-plats ifråga om bebisämnen. Kanske till och med förstaplats?! (Eller vilka andra ämnen hotar förstaplatsen? Förlossning – alla kvinnors motsvarighet till lumparstories? Tja kanske, de är avgjort ofta mer dramatiska än bajshistorierna. Å andra sidan varar ju bajstemat mycket längre, och har därför potential att väcka lyssnares intresse under en längre tid. Mängden historier varje enskild förälder kan komma med på temat bajs är också många fler än förlossningshistorien, som tenderar att vara bara en, även om man kanske kan variera den lite beroende på målgrupp. Jag röstar därför för att bajset faktiskt petar förlossning på topplistan. Andra ämnen som ligger bra till är förstås amning/matintag och sömn... Men inget av dem rymmer riktigt samma dramatik som bajs och förlossning. Sömntemat blir lätt gnälligt, och amningen är en sådan där det-finns-inget-rätt-eller-fel-vi-är-alla-olika-tema, vilket alltid som alla förlikningar och kompromisser leder till en mycket mesigare diskussions-stämning, även om den förstås ofta är full av motsättningar och brinnande övertygelser under ytan av politisk korrekthet. Hm. Skulle man kunna säga att amningstemat är barnlivets jag-är-inte-rasist-MEN-ämne? Dvs det där många faktiskt är stenhårt övertygade om något,men gömmer denna kompromisslösa tro på sin egen käpphäst under en tunn fernissa av medgörlighet och förståelse? Kanske tema för ett annat blogginlägg....)
Jag röstar alltså för BAJS som diskussionsämne nr1, helt enkelt. Let’s face it; det är ju inte överdrivet spännande att berätta om ALLT som fascinerar oss småbarnsföräldrar: ”Imorse log han ett alldeles fantastiskt bedårande leende IGEN! Och idag sa han faktiskt ”buuuuhuuuäääblrrrrblrr” när han skulle prata, istället för bara ”aaaooooooooouuuu” som han sagt tidigare. Är det inte fantastiskt?!” leder liksom inte till samma inkännande och underhållna skratt runt middagsbordet som utbytandet av bajshistorier.

Nu inser jag att jag börjar närma mig den längd på min text som hotar alla småbarnsföräldras möjlighet att faktiskt nå slutet. Mina svador är ju trots allt inga skönlitterära höjdpunkter, så sannolikheten att ni faktiskt ÅTERUPPTAR läsandet av en sån här blogg bedömer jag som låg. Jag får därför hoppas att jag lyckas bli klar snart, att ni orkat läsa ända hit, och att jag ändå klarar av att trycka in de saker jag faktiskt ville få sagt. Mitt mål var ju att skriva några bajs-historier, och få några tillbaka. Jag börjar därför

Eldmannens bidrag till topp-bajs-lista:
1. 4 dagar gammal fick Eldmannen besök av den kirurg som senare skulle rädda hans liv i en lång och komplicerad operation. Som den väluppfostrade bebis Eldmnnen redan då var, tackade han i förväg genom att SKJUTA IVÄG EN GUL VÄLRIKTAD BAJS-STRÅLE rakt mot kirurgen, som trots sitt avstånd på ca 1 meter lite improviserat fick försöka hejda bajsstrålen från att solka ner hans fina doktorsrock genom att sätta handen för hålet och stoppa strålen bäst han kunde. (Denna händelse föranledde senare en halvt seriös diskussion om huruvida det faktikst var lämpligt att kalla honom ELDmannen, och om det inte snarare borde vara BAJSmannen... Men eftersom vi (vilket betvivlas av några) INTE vill att vår son ska mobbas på grund av omöjliga namn, beslutade vi oss enhälligt för att inte haussa denna fråga alltför öppet, och istället hoppas att Eldmannen skulle fortsätta vara det namn som hängde med framöver...)
2. Detta är förmodligen ingen aspirantpå de verkliga topp-platserna på vår bajslista, men eftersom vårt bajsliv mest består av vak-nätter, stånk och stön (dvs låg humorfaktor) får jag bidra med vad vi har so far, vilket tyvärr mest visar på min och M's inkompetens som föräldrar. Kort version: Vi var på stan. Glömde skötväskan på toaletten vid byte. Upptäcker detta på färjan mot Vis. Brist på blöjort kompenserades nödtorftigt med handdukar. Eldmannen bajs-kissade därför 3 gånger på sin mamma. Det blöta rann genom min klänning, ner på mina trosor (sic! Mycket underlig känsla) och ner på sätet. Unga tonårstjejer såg mig stiga upp och noterade den blöta fläcken mitt där jag suttit....

Hm. Jag utgår ifrån att listan kommer att kompletteras, förädlas och förlängas rätt mycket framöver.